Av allt jag läst av allt Martin skrivit är det här min favorit. Kanske det vackraste jag läst över huvud taget:
http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2009/09/sandra-forever
På andraplatsen kommer många. Den här är en av dem. Martin kartlägger inhemsk musisk terrorism:
http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2009/10/den-makabra-sanningen-om-mauro-scocco
Att fullt ut förstå voffö Martin gör på detta viset är naturligtvis en omöjlighet. Även för mig, som är utbildad i att lista ut varför en del människor gör så konstiga saker. Men ibland kan man få vissa ledtrådar:
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=3435393&entry=3594452
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=3435393&entry=3647482
Bland det roligaste jag någonsin haft på nätet var när Martin (tyckte han) knullade mig i röven förra julen. Martin hade nog roligt han också.
Och så mitt eget inlägg (jag är rätt stolt över det), som han citerar och länkar till i sitt sista här ovanför. Från min numera släckta, och därför olänkbara, blogg:
Granalysens Skolbildningar
26 december 2009 av Boppen
Då Martin Ezpeleta återigen populariserat granalysen kan det vara värt att ge dess historia en bredare genomlysning. Ezpeleta har ju kommersiella intressen, bland annat via bokförsäljning och dyra föreläsningar, av att framhäva den skolbildning han själv företräder. Men granalysen har flera inriktningar, av vilka en del står mycket långt från ezpeletas vulgärfreudianskt marxistiska. Vi vill därför kort redogöra för de andra vanligt förekommande synsätten bland granalytiker.
Humanistisk granalys
Den humanistiska granalysen utgår ifrån bland annat Abraham Maslows behovstrappa. Granens trappstegslikande form är självklart en illustration av denna, med de mest primitiva fysiska behoven, symboliserade av julklapparna, längst ned. Julgransljusen och övriga utsmyckningar symboliserar det kunskapssökande och de nöjen människor ägnar sig sig åt när de grundläggande behoven är tillfredsställda. Granens toppdekoration står oftast för den tongivande familjemedlemmens högsta ambition vad gäller självförverkligande. Humanisterna ser den mycket vanliga stjärnan i toppen som ett uttryck för vår kulturs fokus på individuell framgång. Karaktären på, och proportionerna mellan, klappar, utsmyckning och toppornament visar på vilka utvecklingsbehov som är mest centrala i det aktuella hushållet.
Feministisk granalys
Den feministiska granalysen är i sin tur uppdelad i (minst) två undergrupper. Dels den radikalgranalytiska grupperingen. Den är i huvudsak överens med Ezpeleta om granens och ljusens grundläggande falliska symbolik. Då de ser allt falliskt som utslag av kvinnoförtryck tar de avstånd från allt vad julgranar heter. En del av dem kan dock ha en jul-en, då denna på grund av sin mer rundade form kan ses symbolisera det kvinnliga könet.
Huvudgruppen inom feministisk granalys ser också granen som, åtminstone delvis, fallisk. De fokuserar dock på klapparnas livmoderssymbolik. Inneslutna, omsorgsfullt skyddade väntar klapparna på att nedkomma ur paketen. Granen står för den beskyddande mannen, som ser till att julens absoluta fokus, klapparna, kan framfödas utan problem. Denna inriktning är särskilt populär bland intellektuella överklassdamer. Inom denna inriktning är också annan livmoders- och vaginasymbolik populär. Lurviga och omslutande gåvor som bland annat stickade sockar, virkade vantar, halsdukar och kärl i keramik är vanliga.
En del feministiska granalytiker lägger stor vikt vid julgransfotens symbolik. Utan dess omslutande, närande och stödjande av den falliska granen, skulle denna snabbt förtvina och falla. Feministerna är dock oense om denna relation ska ses som naturlig och frisk, eller som ännu ett uttryck för kvinnans roll som nedtrampad, för patriarkatets eviga förtryck.
Satanistisk granalys
Den satanistiska granalysens officiella erkännande hade varit omöjlig för några decennier sedan. I takt med sekulariseringen och vår kulturs ökade fokus på individuell njutning har dock sagranalytikerna, som de kallar sig själva, tagit allt större plats. En av deras främsta företrädare innehar idag professuren i jämförande granalys vid Mälardalens Högskola i Västerås.
Det är en vanlig missuppfattning att satanisterna vill skapa lidande hos andra människor. Huvudinriktningen handlar snarare om hedonistisk njutning, och den”onda” aspekten består i att man inte bryr sig så mycket om ifall den egna njutningen skadar andra. Detta ligger som sagt var väl i linje med andra kulturella trender i västvärlden.
Sagranalytikerna ser det vanliga julfirandet, med fokus på klappar och frosseri, som en bekräftelse på godhetshyckleriet i den kristna traditionen. Fyllig gran, mycket klappar och överdådig utsmyckning ses som ett tecken på god kontakt med sin egen djuriskhet och därmed på psykisk hälsa. Torftighet/minimalism och många religiösa symboler i granen ses som ett tecken på neurotisk ambivalens och destruktivt förnekande av de egna drifterna och behoven.
Vill man ha en tillförlitlig analys ska man alltid vända sig till någon med socialstyrelsens legitimation. Ezpeleta är legitimerad, men det är också många andra. För fullständig lista se vår hemsida http://www.svenskgranalys.nu.
Andreas sa häromdagen att det här var en av hans favoriter. Från april -08.
“Get a life, JonasA!” Kanske det är någon som tänker. Men det är faktiskt roligare att hålla på med ME fanblog än att titta på TV, vilket hade varit alternativet. Att läsa om gamla höjdarinlägg som man glömt hur roliga de var. Slår Lyxfällan vilken dag som helst. Idag har jag grävt fram några blogginlägg med ovanligt många kommentarer, från det han började skriva i Kuriren i april, fram till nyårsafton -08.
28 maj, 17 kommentarer: Utnyttjar Kuriren mig? Om att blogga oavlönat fast Kuriren har stora bilder på en på lokalbussarna. Ur kommentarsfloran: “stora konstnärer ska vara lite plågade och ha ett hårt liv”
23 juni, 14 kommentarer: Reflektioner om Tornedalen Om att fira midsommar i Tornedalen. Ur kommentarsfloran “Las ranitas, las ranitas, son muy graciosas.” Nån fick för sig att översätta små grodorna till spanska …
15 juli, 30 kommentarer: Jag har fått en ny mäktig fiende Om pudlar och lejonklippning (ja, jag länkar till den en gång till). Ur kommentarsfloran: “martins blogg är det närmaste vi har humor i det här landet… …och då bor han inte ens här”
24 oktober, 37 kommentarer: Tänk om Che Guevara upptäckt Tornedalen Titeln säger allt. Ur kommentarsfloran: “Om Laestadius kommit till bolivia istället för Che Guevara hade bolivia idag varit ett lugnt harmoniskt väl fungerande samhälle.”
28 oktober, 24 kommentarer: Jag har inte problem med Sverige, bara med er Om svenskarnas självgodhet. Ur kommentarsfloran: “Vad är det som är bra med Sverige? Du sätter fingret i groggen med den frågan.”
Slutsats av detta söndagsnöje: Kuriren har intressantare och roligare bloggkommentatorer än Aftonbladet. I snitt i alla fall. Så förmodligen är lulebor smartare än svenskar.
Apropå is. Hösten 2008 blev Martin omkörd i statistiken av Norrbottenskurirens hockeybloggare. Det gillade han inte. Massa skön läsning under bl.a. september och oktober. Bloggmånad är väljbar, mitt i mellan Martins byline och (åtminstone när jag skriver detta) och (!) reklam för Luleå Hockey. En favorit av många:
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=3435393&entry=4207540
som Martin någonsin skrivit.
http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2009/12/om-att-folja-hjartat
Det är helt uppenbart att Martin försöker få mig i säng. Beviset har ni är här:
http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2010/04/himlen-runt-hornet
Anledningen till han blivit så förvirrad är att beundran är det starkaste afrodisiakum som finns för en man.
… är för alltid förlorat. Det tidigaste som finns bevarat,
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=3435393&entry=3437151
hänvisar till ett ännu tidigare inlägg, som måste ha blivit bortplockat för att det var för snuskigt. Undrar hur DET lät?
ME fanblog 